Nu när det är kolsvart utanför fönstret och man fryser lite så fort man går ut, så längtar jag tillbaks lite extra mycket. Jag längtar tillbaks till alla skratt, alla kvällar då vi satt och spelade spel, kaoset som inträffade varje gång släkten åt på restaurang samtidigt, att tugga kex på stranden, att få rusa ut och kasta sig i turkost vatten, att känna doften av sol och saltvatten, att snorkla med sina kusiner, och att bara andas. Det var liksom så underbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar